För tidig på flygplatsen

Jag har några timmar att "slå ihjäl" på Logan Airport. Vilken tur att det fanns öppen WiFi, eller hur?

Nja, ville bara dela med mig av en video. Du har kanske redan sett den? Men här är den i alla fall:

Scratch@MIT 2010: Day 1 Conference from Karen Brennan on Vimeo.

Några avslutande bilder

Killen med Spot AR-Scratch



Och lite video



Senseboard från Open University



Och snart flyger jag hem...

PS! Ni glömmer inte bilderna och video från Scratchfolket http://events.scratch.mit.edu/conference/2010/media/

This is it, that´s all...

Så var det då slut...

Lite svårt att lämna ett så fantastiskt ställe, med underbara människor och idéer som gör att man knappt kan sitta ned. En liten minirapport om dagens sessioner kan jag bjuda på.

Först var det ett samling med lärare och elever som diskuterade lite om sina erfarenheter kring Scratch och Scratch Clubs (After school). Det ställer skolan lite grand i ett annat ljus. En liten kille 12-13 år berättade hur han fått en idé med fraktaler och musik (nördfaktor ganska hög). Sedan hade han gått och lagt sig och funderat på hur han skulle lösa problemet. Nästa dag programmerade i Scratch, något vi fick se, som var helt enkelt; What? Did you do that?

Nästa session handlade om the Open University (England) som skulle ha en en distanskurs My Digital Life. De hade modifierat Scratch och gjort ett eget sensorboard med utgångar för motorer också. Det verkade spännande, kanske något man ska gå? Online, tror jag.

Sista föreläsningen gjorde att huvudet trillade av igen. Augmented Reality, En kille hade skapat en utökning av Scratch - Spot, som kunde interagera med webbkamera och ett kort med symboler på. Detta var helt enkelt så skitbra att man baxnade. Jag har hans mailadress och kan få en beta version att leka med. Jisses ja, när jag kommer hem måste jag låsa in mig på kontoret i en månad. Kanske inte så produktivt... men jag måste sortera in idéerna på något vis. Vad kan fungera hos oss?

Så, nu bär det av till Museet, om jag hittar det...

Ha det gott,
Scratch On
Anders

En kortis bara

Kolla in entusiasmen.

Eller hur ett forskningsrum kan se ut här i huset.

Sista dagen

Snart är det dags för sista dagen på konferensen. Två sessioner idag och sedan avslutning. Lite tråkigt, men samtidigt känns det rätt att komma hem igen. Jag har massor av intryck som jag måste sortera i min hjärna.

Och det blir nog en Science Museum-runda i eftermiddag. Och lite mat i kväll. Meningarna blir kortare och kortare. Kommer att sakna kreativiteten, "informalliteten" och den fantastiska kunskap som flyter runt i huset. Man blir påverkad. Kan bli svårt att ställa om till Smedjebackstänk, vad det nu är. Men på något vis ska jag få ur mig den entusiasm som jag har fyllts av.

Förhoppningsvis kan vi få igång ett internationellt projekt, med Smedjebacken som en part. Vore inte det något? Det får vara slut på mantrat; - När ska vi ha tid till det? Jag tror att det är oerhört väsentligt för framtiden. Och jag är inte ensam i min tro, vilket ger mig styrka.

Så... Scratcha på, tänk, programmera, reflektera, dela med dig, remixa och tänk globalt i samma tanke. Open source, Creative Common this is the new way to explore and learn.

Go morgon,
Anders

Gonatt

Ännu en dag är över. Jag har redan använt alla positiva ord, så vad kan jag säga mer? Jo, att vara på en sådan här konferens med Lifelong Kindergarten som ledstjärna är någonting helt annat än en svensk konferens om läroplansutveckling... Här kommer man i kontakt med människor man aldrig träffat förut, på ett enkelt lätt och totalt prestigelöst sätt. The american way? I så fall gillar jag det. Ena stunden pratar man med någon som har ungefär samma jobb som en själv och nästa slänger man några ord till ett professor i Computerscience. Och vissa människor kommer man tillbaka till och byter erfarenheter och intryck. Och engelskan flyter faktiskt på pretty good... Don´t think just speak.

Vad ska man säga? Kan denna kultur föras över till Sverige? På teachmeet framtidens lärande i maj hade lite av den känslan... så mer sånt. Bjud på det vi har och vi får tusenfalt tillbaka.

I morgon är det tyvärr bara halva dagen, men då har jag en halvdag att gå på Science Museum som ligger några kvarter bort från MIT.

Och sedan tillbaka till Sverige på söndag. Konstig känsla. Och hur ska jag kunna sortera allt för att presentera där hemma, ingen har varit med och delat mina erfarenheter och lärande situationer. Vi får se... jag har grejorna, nu ska jag bara övertyga att Scratch är så mycket mer än "bara" för nördar... det handlar om kreativitet, samarbete, lärande, bild, musik, matte, vad du vill osv... osv...

http://www.flickr.com/groups/1474224@N20/ där hittar du fler bilder från deltagarna. Så nu finns det massor av dokumentation.





Jag filmade också Alex Ruthmann professor of Music Education en liten snutt, kolla in entusiasmen.... och en liten snutt på youtubeklippet som jag berättade om tidigare.

Men herregud, här sitter jag och babblar med entusiastisk energi, och ni har ju somnat för länge sedan. Ni får väl kolla imorgon bitti istället. Gonatt...

Vilken kreativitet

En liten robot...

Nu har jag gått runt poster- och demostationerna. Det finns så mycket kreativitet, så att man nästan baxnar. Jag kollade in Helloboard, så klart. Tyvärr säljer dom inte ännu worldwide, men det kommer. Spännande. Jag filmade en presentation jag fick. Och är med i en liten utlottning. :)

Ska försöka tanka upp filmen. Nu är det lite information-owerflow i min hjärna. Behöver tre veckors semester till för att smälta allt... är det ok, chefen? ;)

Eftermiddag dag 2

Efter lunch, som för övrigt var perfekt och ingår i konferensen, hamnade jag på ett ställe där man diskuterade Scratch i skolan. Så där bra, mer intressant var den internationella aspekten.

Efter det skulle jag gå och titta på ichiboard, men tyvärr blev den inställd. Men då på kort varsel visar tre killar hur dom har använt Scratch och kopplat det till Arduinoboard och sedan kopplat in en lampa, en fläkt, en väckarklocka. Med enkla medel programmerade man hur lampan skulle tändas. Vi provade med en ljudsensor, genom att klappa en gång så tändes lampan. Very cool! Dom använde sig av en scratchklon som heter BYOB Build your own Blocks. Googla BYOB och Scratch. Man kan då skapa sina egna scratchblock. Ska testa när jag kommer hem.... Det är mycket jag vill testa. Huvudet spinner snart loss helt.

Nu blir det lite demonstration och posters i den stora salen, informellt idétorg helt enkelt. Jag vill kolla killarna från Korea, tror jag, och deras Helloboard. En mix mellan Arduino och Picoboard (Nördfaktor=10).

Under tiden kan ni ju alltid kolla in utsikten från MIT, Media Lab. Nice...

Dag 2 förmiddag

Vi började med en "keynoteföreläsning", eller kanske mer av ett intressant inlägg. Sherry Turkle pratade om teknik och hur den förändrar människan. Det är lite svårt att återge Sherry helt och hållet, men jag gillar hennes ingång. Från det mänskliga och inte enbart från den tekniska sidan. Och hon anser att vi fortfarande är "in the early days" av Internet. Henry Jenkins pratade om community and collaboration och vad som händer på nätet. Fanfiction var en av de företeelser som kom upp för några år sedan. Nu finns det Fan-groups med upptill 100.000 medlemmar, t.ex HP alliance Harry Potter fans som helt enkelt samlar in pengar för välgörande eller frivillig arbete. Och allt startar egentligen med att man gillar Harry Potter-böckerna. Intressant.

Men...

Nästa session fick mig nästan att brista ut i; Halleluja, I´m home. Exploring Computional and Musical Thinking through Musical Live Coding with kids in Scratch Alex Ruthman, prof musik tillsammans med Jesse Heines, prof Computerscience.





Vilka fantastiska människor, så inspirerande, så fulla av glädje, nyfikenhet och vilja att dela med sig. Vi fick höra ett stycke som Alex komponerat som han spelade via Scratch (och midi synth output, inbyggt i Windows eller Mac). Under tiden vi hörde ändrade han vissa förutsättningar i koden Live coding och vi fick en fantastisk inblick i hur man kan göra med musik. Jag var helt såld. Vi fick prova själv, men det blev inte så mycket av för jag och några till fick Alex för oss själva och han visade en hel del vad man kan göra. Och att man kan koppla ett interface (ichiboard, typ som picoboard fast med accelerometer inbyggd också).

Nu svamlar jag på, men jag tyckte det var så himla kul. Det finns en video på youtube där musikstudenter jobbat med ichiboard och scratch för att skapa musik.
Tyvärr har jag inte adressen just nu, men sök på youtube ichiboard music scratch, så kanske ni hittar filmen.

Nej, iväg till nästa session.

Vi hörs,
Anders

Några osorterade bilder

Här kommer lite extra bilder från eftermiddagen. Okommenterade, men jag hoppas att ni förstår hur kul det här är. Snacka med andra få tips, dela med mig av mina erfarenheter och så vidare. Och alla nationaliteter... I´m the only guy from Sweden, men det spelar ingen roll. Så många människor med samma intresse på samma ställe. Och det är inte alls stelt, som det kan vara på konferens. Här ger man, och tar, och ger tillbaka. Jag börjar gilla stilen. Och så var det inte så himla varmt idag.

Förresten, så var vi ungefär tio som gick till en Indisk restaurang. Med personer jag aldrig träffat, men det kändes ändå välkänt på något vis.

Här kommer lite bilder.

Ni sover nog redan, men kolla i morgon...

slideshow | Viewer

Vill du ser fler bilder, officiella? Kolla här

Eftermiddagen dag 1

Whaoo, igen. Så många fantastiska idéer så att man nästan blir yr.

Först var jag på en presentation och workshop med ett japanskt gäng. De visade en fingerpenna för kalligrafi som barn i Japan fick använda och ritade bilder. Vi fick göra en kopia med lite förändring som fördes in i Scratch så att vi fick se allt som orginalbilderna animerade med våra bilder. Tillsammans med picoboard och våra applåder fick vi bilderna att visa sig. En mycket bra och cool idé.



Nästa workshop var med lego WeDo, som jag förövrigt har 10 satser... nu saknar jag bara några intresserade lärare. Vi fick prova att göra en ratt som man kan styra en bil med. Enkelt och lätt att jobba med. Programmet var redan klart, så vi provade enbart att göra ratten och en gaspedal. Jag jobbade tillsammans med några killar, det var intressant att få jobba tillsammans och hela tiden prata engelska.



Nu ska jag snart iväg på ett restaurang besök. Indiskt, tror jag det blir.

Scratchkonferens dag 1

Just nu sitter jag och har lunch. Vad vore bättre än en liten rapport om förmiddagen? Själva konferensen startade idag, igår var det workshop - preconference. Tyvärr kunde jag inte streama första föreläsningen, eller vad det man ska kalla det. Ett socialt samtal mellan professor Mitchel Resnick, MIT Media Lab, Amon Millner, Andrés Monroy-Hernández och Karen Brennan. Och det Mitchel säger ligger så rätt i min hjärna också. Han gillar inte program som man konsumerar, utan han vill att the kids ska vara kreativa och samarbeta. Det har han och medarbetarna lyckats alldeles utmärkt med programmet Scratch, mer än en miljon projekt på sajten. Jag filmade det mesta, men det blir lite stort att tanka upp, så jag får vänta tills jag kommer hem.



Sedan gick jag till en "session" med Story Mats RFID ett researchprogram och inte kommersiellt ännu. Man bygger upp berättelser i ex. tyg med applicerade figurer eller annat som man vill berätta om, sedan lägger man en sensor under just den figuren. När man med en mottagare för över figuren kan man få någonting uppläst om just den figuren. Intressant! Jag lägger upp några bilder så att du kan förstå vad jag yrar om. RFID står för något med radio som kan identifiera olika tags. Nörd!





Och sedan visade ett gäng killar från Indien, studerande på Birgminham? University hur dom har skapat ett interface (Myna?) där man kan ge röstkommandon till Scratch och på så sätt programmera utan att kunna röra armar och händer. Riktigt intressant, ligger ute på en googlesite.



Men det roligaste är kanske de människor man träffar och tvingar in en i konversationer man trodde inte vara möjliga med min svengelska. Men det funkar... :) Still learning! Tänk om man hade en klass som ville köra ett collaborationproject mellan några länder. Det är inga problem alls, det finns massor som vill köra igång. Så när jag kommer hem ska jag vara på alla och försöka få någon att förstå vitsen med att vår värld är större än Dalarna. Det finns så mycket spännande man kan göra tillsammans och lära sig massor om olika sätt att tänka och olika länders förutsättningar. Whaoo....

Vi hörs lite senare, dags för nästa session.

Funkar inte

Sorry, det funkade inte med streaming idag...

Workshop med picoboard

Så hamnade jag här till slut. Det perfekta stället för mig, så i nästa liv ska jag forska här. Lifelong Kindergarten, gör livet lite enklare.





Nu har jag precis slutat en himla rolig workshop. Med enkla medel fick vi skapa olika interfaces som kopplades till picoboard (sensorkort som kopplas till Scratch). Efter en stunds introduktion fick vi börja skapa och förverkliga våra egna idéer. Jag hade lite problem med min lilla notebook, med det löste sig. Jag skapade en musikmaskin, som hade slider, ljussensorn och några ingångar inkopplade. Tyvärr fotograferade jag inte min egen skapelse. Men här kommer några andra idéer, jag tror att det kom fram minst lika många idéer som vi var deltagare. 20 - 25 deltagare och 4-5 handledare. Riktigt skön stämning, trots att man inte sett eller träffat människorna tidigare. Man använder vad som helst som man kan få tag i. Lite aluminiumfolie, några gem, en plastflaska en bit tyg. Precis som man jobbar i förskolan och lågstadiet (i viss mån mellanstadiet också). Inte bara datorn och konsumera eller kommunicera utan skapa utanför datorn och koppla det till programmering i datorn. Kreativitet och tankeförmåga. Whaoo, hur kul som helst.

Man kan jobba på det viset med ungdomar från 6 år och uppåt. Några berättade att de använder Scratch som introduktionskurs i programmering på högskolan.






Kolla in vilken skön arbetsplats, eller vad det nu är. Forskning av något slag.



Här en liten filmsnutt om "chopstick and sushitraininggame"




Och här en med kamera och en egenbyggd lägessensor med vattenflaska och gem. Vilken idé. Skulle vara kul och fortsätta.



Eller kolla in den glassätande hunden. Vilken skön idé.



Nej, nu måste jag iväg för att äta lite. Här inne har det varit kallt och skönt och en himla skön stämning. Trivs...

Jag ska försöka streama morgondagens keynote speech. Det börjar ungefär 09.30 lokal tid ungefär kl. 15.30 hos er. Men det blir nog bara den som jag kan sända, sedan blir det små workshops före lunchen. Kolla in 15.30 om du inte jobbar förståss... det beror lite på ditt jobb...

Ha det gott,
Anders

MIT, here I come

Idag börjar det. Det ska bli riktigt, riktigt kul. Allt sedan hoppet tändes för två år sedan har jag funderat på att komma hit. Och nu är jag här. Helt otroligt vad vilja och hopp kan föra med sig...

Jag ska försöka göra en livesändning från MIT, men jag är inte helt säker på om det går. Kolla in på fliken Live via Bambuser någongång vid 18.30 cirka. Men jag måste kanske ha min dator till Scratch, så det är inte helt säkert. Annars filmar jag och fotograferar och dokumenterar.

Jag gör en provsändning just nu. Live from the Lobby.... Kolla om det funkar.

Vi hör senare.

Slapp dag

Har slappat hela dagen. Hundraåringen fick sig en duvning, och börjar rinna ut på sidor. Lite synd, det är alltid bra att ha något att läsa. Jag gick ut en liten stund för sen lunch och fick se detta. Kunde inte motstå att ta två bilder. Den första är lite provokativ för alla genusmänniskor och feminister. Man kan tolka den på flera olika sätt, du får göra din egen.



Och den andra är, som man ofta har sett i Hollywoodfilmer, helt sann. Parkera på rätt ställe annars låser vi din bil. Finemang för den stressade storstadsmänniskan. Och på ett ställe såg jag en skylt med parkeringsförbud när det är snöstorm. Det kanske rättfärdigar alla 4-wheeldrive bilar.

Slideshow

Do-nothing-day

Jo, idag blir det gör ingenting aktiviteter. Scramble eggs and bacon till frukost, det trodde jag aldrig. Så idag koncentrerar jag mig på uppladdning inför morgondagens workshop. Workshop med picoboard (ett interfacekort med input till Scratch, Ljud-Ljus-Slider-Knapp-fyra sensor-ingångar) Kolla in picoboard (jo, man kan beställa från Sverige).

Nu blev det lite nördigt, men det är ju därför jag är här. Hoppas man får jobba ihop i team, det skulle var kul att få prova sina vingar. Jag har ett sådant kort där hemma, så jag vet hur det funkar. Men deras idéer kommer att lyfta fram nya vägar. Spännande!

Vi får se om man kan köra någon live-TV (bambuser.com) från workshoppen. Jag meddelar imorgon. Om det inte går filmar och fotograferar jag....

Vi ses senare...

Värmeslag

En dag då man egentligen skulle legat i en klimatkyld hängmatta. Och vad gör jag? Tar Tuben till The Aquarium, nice and easy, a cool walk with the seamonsters. Och när jag kommer dit och inser att 34.005 andra personer också kommit på samma idé, ja då är det bara att resignera.

Alltså, jag pratar varmt: säkert 35 celsius i skuggan. Och solen är stark så jag måste kisa hela tiden, ta Skagenljuset och dubblera det ett par gånger. Nästan otäckt. Jag får hålla mig i skuggan. Jag gick in på en restaurang och åt lite Clamsoup och isvatten. Där var det kallt skönt och nästan kyligt. Snacka om kontrast när jag kom ut igen. Puh...



Jag gick vidare, fick för mig att det fanns en park lite längre bort. Ah, äntligen in i skuggan under en Blåregnportal, dock utan blommor. Där satt jag en stund och tittade på människorna. Tänk att alla stereotyperna fanns med; Slipsnissarna, turisterna, da Gangstas, skummissarna, och en varm farbror.



Jag fortsatte min färd, trotsade vädret och solen och hamnade vid hamnen och fick se några intressanta broar, om nu broar kan vara intressanta. Färden gick vidare utan egentligt mål, även om jag till slut hamnade vid Quincy Market. Undrar lite hur jag kom dit?



Streetperformancegängen körde sina shower. Kolla in snubben som spelar trummor på plasthinkar, han var skicklig. Filmade lite, blir säkert stämd för det, men lite promotion bör han ha.





Hoppsan, vad är nu detta? Bill Rodgers, den gamla vapendragaren. Hans skor fanns på en bronsplatta, och vem är då han? Jo, så här är det:

Bill Rodgers, marathonlöparen skrev en bok om marathonlöpning. Vad annars? Hans bok inspirerade mig till att springa fem marathonlopp under 1980-talet. Så det är klart att jag fotograferade hans skor... (värmeslag?).

Vägen tillbaka till Residenset blev knepig, jag märkte plötsligt att jag druckit för lite och var tvunget att snabbt få i mig vatten. Lite skrämmande, men det löste sig.

Svärdfisk igår, idag har jag ingen direkt hunger har ju druckit massor de senaste timmarna. Vi får se vad det blir... 7-Eleven?

Frukost, med dåligt samvete

Godmorgon, eller nästan i alla fall.

Varför vakna med dåligt samvete? Jo, så här är det i Amerika, några har det jättebra, en del myser på i vardagen och några sover på gatan. Jag mötte en liten gumma med asiatiskt utseende, hon sträckte fram handen och ville få pengar till mat. Jag, typisk medelålders vit (white trash?), nekade och gick vidare för jag kan ju inte ta ansvar för det amerikanska systemet... och gick till en restaurang och smörjde kråset med en delikat svärdfisk. Sedan dess har gumman kommit tillbaka i min moraliska hjärna, fy vad hemsk jag är. Dilemmat är att foga sig, men jag gråter inombords. Hur ska jag göra nästa gång? Jag kan ju inte vara Moder Theresa... samtidigt som jag mycket väl kan dela ut pengar till de som har det svårt. För att döva mitt samvete? Men systemet kvarstår även efter att jag lämnat landet.

Please guide me... eller ska jag sluta grubbla?
Ja, det ska jag nog. Alla har ett fritt val i det liberala samhället, några väljer fel, andra väljer rätt. Men jag har svårt att acceptera det...

Eller, som Allan (den ständigt närvarande hundraåringen)säger; Bara dom inte pratar politik...

Nåväl, här kommer en liten film om vägen till frukostbordet.

A walk in the park

Jo, det blev en lugn söndag med Bostianierna. Jag gick till parken och strosade lite, satt på en bänk och blickade ut. Såg på när folk hoppade i The Swan Boats för en stilla färd i dammen, märkligt men det hade tydligen traditioner från 1860-talet och sånt ska man ju bevara. Givetvis fanns det en multimusikant som spelade lite låtar, tja kanske inte världsbäst men han hade kul med sitt musiktivoli. Däremot satt det en äldre herre med en Fender och lirade Blues, han var mycket bättre. Men jag stannade inte upp utan strosade vidare i parken. Varmt, lugn, sansat och inga stora yviga gester och man överlever även detta. Fick tag i lite solskyddsfaktor, herregud vad konstig ljus det är. Det stod på nätet att vi var uppe i 9 på en 10-gradig skala. Så smeta på, imorgon eller kväll blir det säkert superåska eller nåt. Det hänger i luften.



Jag gick förbi Cheers, men det verkade så himla kommersiellt så jag gick vidare till Charles River och strök förbi The Shell där tydligen Boston Philharmonic Orchestra brukar ha gratiskonserter. Tydligen inte idag.



Jag ägnade "Hundraåringen" en stund liggande i skuggan vid Charles River. Typisk söndagssyssla för de flesta Bostonianerna, förutom alla som joggade eller kastade amerikanska fotbollar till varandra. Lite skönt avslappad inställning, eller hur?



Här i gräset lästes delar av "Hundraåringen..." (Tack för tipset Gunilla).

Jag ska snart försöka hitta en restaurang med lite mat. Den där brunchen står sig nästan hela dagen, konstigt jag som brukar vara dödshungrig vid 15.00. Kanske värmen gör att man blir mindre sugen på mat?

Indiskt, vore inte helt fel idag. Eller något sådant, men inga mediumrare gigant steaks, och inte McDonalds eller.

Men herregud, jag glömde en bild. Ett sånt motiv som säger; - Ta ett foto av mig. Kolla, tänkte jag, en gubbe på häst han är nog viktig... Så här har ni en bild av Washington på häst. Första presidenten? Eller hur var det nu, Skorpan?

Idag då?

Jisses, klockan är redan halv tolv. Frukosten, eller heter det brunch, avnjöts med en lite märklig känsla. Jag längtade efter mysli och yoghurt, men det blev french bread och något som jag eventuellt skulle rubricera som friterad "potatisbiff" och bacon. Märkligt att allt ska ned i fritösen och samtidigt äta en liten lowfat yoghurt. That´s America, kontrasternas land.

Jag förstod inte varför jag var röd om näsan och ansiktet. Sedan kom jag på det, jag var ute i solen hela dagen igår. Trots att jag redan var "solad" så tog solen väldans mycket. Ska kanske skaffa solskyddsfaktor 40?

Men, vad ska jag göra idag? Är lite halvslö, trots hyfsad sömn. Känner inte för att ränna runt stan i jakt på något. Kanske en Whale Watch Tour? Det vore intressant. Eller en tur till parken tillsammans med "Hundraåringen som klev ut ur fönstret och försvann", bara för att få vara en stund. Jag vill ju inte vara en turist, jag vill känna hur The Bostians lever. Men jag är en turist...

Här på "Residenset" bor alla möjliga människor, många yngre som eventuellt studerar här, men också en del människor som förmodligen inte passar såväl in i samhället. Men dom stör inte mig och jag stör inte dom, så det är helt ok.

Nu kom jag på det. Det är kanske jetlaggningen som gör mig seg. Det släpper kanske imorgon, eller så är det åldersrelaterat... men å andra sidan behöver jag inte rapportera om Boston som turiststad. Det ska bli spännande att komma igång med konferensen på onsdag. Eller vad sägs om detta programupplägg? Kolla här

Det ska bli spännande att lyssna på Sherry Turkle, jag läste något av henne för 15 år sedan. Och sen alla tips och workshops... Perfekt för en Senior ICT-educator/advisor.

Ha det gott,
Ni har kanske redan bänkat er framför TV:n?

Zappa fram till Cheers eller Skål och kolla in baren. Jag tror att det blir ett besök där idag eller imorgon.

Anders

Runt i stan

Bilden är tagen någonstans vid Boston Common, en stor park. Jag hann med att skriva på för att McDonalds slutar med reklam riktad för barn. Håller helt med... och så fick jag en liten pratstund...

Annars har jag frestat på mitt jetlaggade ego. Jag har gått, gått och gått vilse. Jag får kanske skaffa en bättre karta, eller så är det min hjärna som släpper lite emellanåt.

Hur som helst så har jag upplevt Boston, som en positiv smältdegel av olika människor. Det finns de som sitter och tigger, men det finns också en positiv streetkultur som jag gillar. Jag såg ett gäng streetdansare som var urbra, varvat med några gitarrister som spelade flamencoinspirerat. Och en utbrytarkung... massor av streetperformance.



Jag hamnade på Quincy market, gissa om det myllrade människor. Ett tag var paniken nära, hur orkar man jobba i ett sånt tempo, med massor av ljud, musik och myller? Inget för en medelålders kommuntjänsteman...



Jag var nere vid hamnen, en av flera, och fick en skön atlantbris i ansiktet. Tänk vad havet är underbart, sa han som bor så långt bort från havet man kan komma i Sverige.

När jag skulle "hem" lyckades jag att hitta en tunnelbanestation och snirklade mig tillbaka till 40 Berkeley. Tunnelbanan är inte alls i klass med London, eller Berlins fantastiska S-bahn och U-bahn. Man märker att här är det bilen som är kung. Även om det inte är så mycket trafik på småvägarna.

Nätet är lite segt här, men å andra sidan gratis... provar att lägga upp någon bild till. Ha det skönt. Hoppas, ni sover nog redan. Det är lite svårt med tidsskillnaden.

PS! Jag gick delar av The Freedom trail, med historiska byggnader längs vägen. De du Skorpan (min gamla hemska historielärare), det var väl inte illa gjort... trots att det inte stod i historieboken på sidan 34. Vilket var din historia...

Good morning, America

God morgon, eller god eftermiddag.

Trött, sliten och hjärnlaggad. Det var inte så himla lätt att sova. 30 grader i rummet, säng som jag inte är van vid, två fläktar som försöker... trafik och ett träd med en halv miljon tjattrande fåglar som försöker bestämma vem som sover på vilken kvist. Men allt tystnade och jag sov i alla fall några timmar, hoppas jag.

Väntade på att ladda upp en videorapport om amerikanska pannkakor, koffeinfritt te och lowfat yoghurt. Men det tog så förbaskat lång tid så jag avbröt.

Nu går jag ut i världen...

Vi hörs i eftermiddag (kväll hos di svenske...)
Anders

PS! Läser med road hjärna; Hundraåringen som klev ut ur fönstret och försvann.

Hello Boston

Äntligen. Jag är framme. Totalt jetlagad, och inte helt pålitlig tidsuppfattning. Klockan borde ju vara 24.00, men det är ljust, varmt (cirka 29 C) och lite amerikanskt. Alla pratar bra engelska... ;).

Efter en hur-lång-som-helst resa, med lite skakiga inslag, landade jag. Blev säkerhetskollad ännu en gång, utfrågad, fingerscannad och även fotograferad. Vad tror dom om mig? En trött, gråhårig liten farbror, vilka hyss kan han ställa till med?

Nåväl, allt gick smidigt till. Jag hittade transferbuss, MTBA Blue Line och bytte till Orange Line och stolpade in på 40 Berkeley residence. Allt smidigt. Till och med fick jag tag i det trådlösa. Herregud, vad skulle man gjort utan det trådlösa?

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra för att komma in i Bostontiden. Jag förmodar att jag lever efter deras tid och går och lägger mig om någon timme eller så.

Äta? Flygmaten räcker nog inte hela natten... Måste också hitta lite vatten att dricka, vågar inte kasta mig över kranen... Nej, nu törstar jag ihjäl.

Go Natt och sov gott,
Vi hörs imorgon.
Anders